efter förra veckans missade öppna ölprovning (Nyheter med Magnus Bark, väldigt uppskattad efter rapport från deltagarna) på De Klomp, då jag min stackare fick hålla till i huvudstaden och bl a smaka Tjockhult Tjinook på Oliver Twist ;), var det dags för en blindprovning med Petter.
Roligast av alla hade som vanligt Bobo, som förtjänstfullt komponerat provningen.
Det är faktiskt otroligt svårt dett där att utifrån drycken och erfarenheten träffa helt rätt, typ, land, och öl. man kan vandra väldigt fel ibland.
Vi började med en öl som var klar, lätt bärnsten, var balanserat fruktig och humlig, fräsh men ganska torr, troligen omkring 5% styrka. Riktigt knepigt, hälften trodde en överjäst och hälften en underjäst. själv var jag inne på en Märzen, t ex Nils Oscars Kalasöl. Petter var mest inne på en ESB. Det visade sig att alla hade rätt – eller fel. Det var en hybrid, en steam beer. Och den mest kända: Anchor Steam (4.9%). Suck, nu skämdes vi lite – men Bobo njöt!
In kom en något ljusare öl, men med betydligt mer sötma, doft och smak av torkad frukt. Vad var det här? Något från ”gamla” världen trodde vi allt, humleprofilen tydde på det. Lite alkoholstarkare, gissningsvis en 7%. Nåväl, vad var det? Ingen riktig enighet inföll, möjligen en belgisk amber. Dvs en överjäst öl. PANG-fel! Det var en bock, närmare bestämt Flensburger Winterbock (7%!). Suck igen, men den hade ju iaf jag inte smakat …
Tredje ölen, ännu ljusare men med ett stort fast vitt skum, Duvel trodde någon, men njae luktade lite syrligare och fräshare, och kanske inte så alkoholstark, gissningsvis även här en 7%. Men troligen belgisk anknytning, kanske en Saison? Mycket funderande fram och tillbaka, weissbier? En Kwak? Njae, en ale i alla fall! Jättekul tyckte Bobo när det visade sig vara just en Duvel (8.5%).
Nummer fyra var mörkare och grumligare, en lätt skumkrona, stora gardiner. Lukten söt och fförförisk med torkad frukt. Smaken också söt, tung och lyxig, gissningsvis 9-11%. Antagligen en belgare. Men icke, Bobo pekade på ”ett land som inte är bra på öl, och borde inte försöka”. Italien? Japp! Då kom Håkan på; Det måste vara den stora flaskan längs ner till höger i den vänstra kylen! Och det var det! Dvs en HY Cuvée (2009, 11%) från Zago. Dock licensbryggd i Belgien (till vårt försvar). En riktig smaskig öl (som jag har en flaska av i ölkällaren för något festligt tillfälle!).
Efter den blandade framgången (vi visste var den stått men inte exakt vad det var), fick vi in en ännu mörkare, brun och grumlig, med syrlig jordig doft, sötma och fruktig syra i smaken. Lite lättare, 5-6 %. Ganska snabbt var vi inne på en flamländsk röd. Varför inte en Rodenbach Grand Cru (6%) undrar Petter? Jag håller med, drack en för en månad sedan och det stämmer nog. Och si, äntligen en fullträff!
Stärkta kastade vi oss över sista ölen, mmm, nu luktar det USA, inte västkust-IPA, men troligen en APA. Smaken stämmer, mycket humlig, frukt, lite citrus. Här också troligen 5-6%. Petter blev nu ganska säker på att det var Southern Tier, och deras Pale Ale (6%). Helt rätt igen!
Nåväl, två helt rätt av sex är inte så tokigt, och vi var väldigt nära på alkoholstyrkan genomående. Vad nu det säger?
Efteråt blev det en stunds avnjutande av krogens goda tilltugg … ja och en öl förstås. För min del en Bitch Please! (Löjligt rolig att beställa ”I want a Bitch, Please!” – dessutom riktigt smaskig).