En av de huvudsakliga anledningarna att tillbringa en långhelg i San Francisco var att det var inte mindre än precis 30 år sedan vi gifte oss. Fantastiskt, men också lite skrämmande.
Men man är ju inte äldre än man gör sig, så vi roade oss med turfning, lite shopping och god mat även denna dag!
Söndagen började som lördagen, lugnt – fast utan melodikrysset, och sedan brunch. Den här gången passade vi på att besöka ytterligare en Cheescake Factory, den på Union Square, de har ju bara brunchöppet på söndagar.
Lördag morgon, ledig. I San Fransisco. Härligt. Vi tog det lite lugnt på rummet, och kom ut framåt en bra brunchtid. (Ja, jag erkänner att jag löste melodikrysset, bara för att man är på andra sidan jorden finns det ingen anledning att inte ägna en snabbrepris åt Eldeman).
Kerstin dök upp redan på torsdagseftermiddagen, naturligtvis lite lätt trött efter resan, så för hennes del blev det väl mest ett par turfzoner, lite mat och sedan sova ifatt. Jag själv passade på att ta några öl i den obligatoriskt spontana och hemliga europeiska avslutningen på Eclipsecon, men annars var jag också ganska trött efter fyra långa konferensdagar.
Kerstin väntar på shutteln, medans jag fingrar på linsen
Men på fredag morgon var vi pigga, åt en stadig furkost och planerade dagen. Ursprungligen hade vi väl tänkt ta det lugnt på hotellet framåt lunch, checka ut och antagligen ta en taxi upp till centrala San Francisco. Vi hade ju bokat hotell ett stenkast från Union Square, och bil där är bara ivägen.
Inledning, minnen från när Microsoft tyckte Linux var kommunism. Men de kanske de fortfarande gör?
Nåja, kanske mer fyra dagars intensivt konfererande. Som vanligt var allt mycket intressant och givande. Hann inte lämna hotellet jättelänge, utom middagar med kollegor på måndag och onsdag.